Nattsudd.

Eller kanske nattkludd vore en bättre rubrik. Jag, som normalt, alltid somnar som en stock då huvudet intagit sin plats på kudden. Nu förstår ni kanske att resten avkroppen oxå befinner sig i sängen, vore ganska obehagligt annars. Men kanske inte så konstigt då man ofta inte riktigt vet var man har huvudet. Hur som helst så inföll sig inte den snabba komakänslan då huvudet nådde kudden. Jag låg där o väntade o väntade på att den skulle infinna sig, den som infann sig var däremot en kelig Tyko. Han placerade sin stora lekamen sidan om mitt huvud med vidhängande svans som tog platsen över min näsa. Mindre behagligt med tanke på att han fäller ganska mycket nu. Som den väluppfostrade matte man är så tog jag försiktigt o flyttade på svansens placering utan att störa ägaren för mycket. Kravet för att Tyko ska stanna kvar är att matte ska klia honom på magen, som han gärna välter ut över en stor del av sängen, jag gjorde som vi kommit överens om. Tyko spann o jag kände att jag blev ganska sömnig av det kurrande lätet, jag försvann in i en lite sömndimma men vaknade till av att någon snarkade. Kan inte varit Tyko då han lämnat platsen så jag får nog ta på mig skulden. Men att vakna av att man själv snarkar???? Blev då ganksa störd på detta fenomen, hur ska man undvika att snarka, hur ska man få snarkandet att sluta. Lite svårt att knäa sig själv i ryggen i det läget, om man nu skulle klara av detta gymnastiska angrepp, ja då hade man vaknat iaf. Svårt dilemma. Där låg jag nu o funderade på hur jag skulle kunna somna om, det ska man inte göra då det hindrar en från att somna om. Vid 00.30-tiden bestämde sig två st. inneboende katter att ha lite "Rivparty", heter så på kattspråk, jisses vad de hade kul, men det hade inte jag. De fällde ut varenda klo på alla tassarna o sen åkte de kana på parketten, det hörs mycket i tysta natten kan jag tala om när katter åker klosko på golven. Där låg jag nu o började bli lite stressad, jag skulle upp ganska tidigt på morgonen då jag hade tid att passa hos kiropraktorn. Typiskt att man ska ha sömnproblem just då !!! Klockan tickade vidare i allt snabbare takt, katterna hade nu vid 01.10-tiden fått nog av sin ystra lek o sov sött. Då var det tyst o jag började känna sömnen komma. Men då, plopp, stod det en frusen hund i sängen. Ja det var ju bara att lyfta på täcket o maka på sig så Jazper fick komma ner i sängvärmen. Inte gjorde detta att jag återvände till det sömndruckna tillstånd jag var precis innan. Jazper vet att han kan bre ut sig o att matte flyttar längre o längre ut mot kanten, nästan så att halva min kropp hänger utanför, nix behagligt, det är inte heller behagligt med en varm hund o klimakteriesvettningar under samma täcke, kan säga att det blir varmt. Nu var klockan, 01.43, faaan, jag måste få sova. Jag gick upp för att dricka ett glas vatten, svalka !!!! Åter till sängen, lyfte över en stycken hund till hans egen säng o stoppade om honom med alla hans filtar. Ahhh, så damp jag ner i sängen igen, där låg jag klarvaken....hm, räkna får kanske??? Nä, det giter jag inte, sjunga en trudelutt kanske, nä då riskerar jag att både katter o hund vaknar...kanske även fåglarna o det hade inte varit bra. Jag testade på om jag kunde vicka på en tå i taget, konstaterade ganska snabbt att det var stört omöjligt o gjorde mig inte ett dugg sömnig, prova själv. Funderade på om det var fullmåne, då brukar jag ha sömnproblem, men jag har för mig att den inte skulle vara berusad förrän runt midsommar. pProvade på att leka fullmåne, jag är lika blek o rund iaf, men det blev svårt att rulla ihop sig o inta den jämna formen, det slutade med att jag lekte halvmåne i stället. Där låg jag som en halvmåne fortfarande lika pigg o började nu blir helt desperat, klockan hade rusat iväg o blivit 02.14. Jag kommer vara astrött i morgon, jag kommer vingla runt på gator o torg som en jäkla zombie. Då kom jag på vad jag brukade göra vid sömnproblem i min ungdom, jag sjöng, tyst för mig själv, Lili Marlene, hon brukade aldrig svika mig. Jag började.....
Klar liksom en stjärna vid kasernens dörr lyste en lanterna, den finns där nu som förr. På trottoarens nötta sten jag möter dig i lyktans sken som förr, Lili Marleen, som förr, Lili Marleen.
Tätt intill varandra stod vi hand i hand. Ingen kunde klandra jag stal en kyss ibland. Vad gjorde det, om vinden ven – vi stod i lyktans trygga sken, vi två, Lili Marleen, vi två, Lili Marleen. 
Nu ropar vakten: Kom in, ty tapto går. Du hörde nog på takten, jag inte dröja får. Men det är svårt att ej bli sen, när i min famn vid lyktans sken du är, Lili Marleen, du är, Lili Marleen. 
För mitt öga står du, dina läppar ler, all min längtan får du, i drömmen jag dig ser, så som du stod i lyktans sken en avskedsstund, då vinden ven. Farväl,  Lili Marleen,  farväl,  Lili Marleen............ZZZZZzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzz...... 02.32 pip.