Jaga eller jagas ???

I gårkväll/natt var jag på jakt, inte storviltsjakt, nä mer flugjakt. Det kommer ju in så mycket flygfä nu när fönstren är öppna. Att de sen sitter helt tysta o stilla under kvällen så man inte märker av dem då, det är taskigt. Denna förbannade fluga satte igång då jag var på väg att hoppa i linnet, alltså inte nattlinnet utan bara ett tunt linne. Då när jag stod där o hade träckt av mig dag-linnet började den flyga runt huvudet på mig o den lät så där irriterande som bara flugor kan göra, suirrrrr. Jag hade visst stöd av Tyko som oxå var på jaktstigen. Han fick tag i den men kunde inte hålla fast tills matte kom. Fula flugan flög...vidare. Jag såg då att den satt på en tavla, då hade jag dag-linnet i handen o smackade till. Flugan flög o tavlan höll på att hoppa av tavelkroken, tur man har snabb reaktion, inte lika snabb som flugan men snabbare än tavlan. Jag fattade att jag inte kunde lägga mig att sova innan flugan var likviderad. Jag fortsatte min jakt med linnet i högsta hugg. Varför jag inte använde flugsmällan?? Jo av den enkla anledningen att jag inte visste var jag hade lagt den.
Så kutade Tyko ut ur sovrummet, aha, tänkte jag, han är flugan på spåret. Bra Tyko, buss på. Jag nöjde mig då med att han fixar flugan o jag går till sängs. Nu var icke fallet så, förmodligen kutade Tyko iväg för han blev nog rädd då tavlorna började anfalla, därför hans snabba reträtt ut ur sovrummet. Då stod jag där o hade precis tagit av BH.n, där satt flug-fan 1 m. bort. I ren reaktion spänner jag bågen, nä förlåt BH.n som en slangbella ja utan träklykan så klart. Jag håller alltså i ena knäppdelen o skjuter iväg den andra. Pang, ta mig tusan om jag inte träffade. Flugan dalade, inte död, men ganska omtumlad efter att fått ett BH-knäppe mellan ögonen. Då fick väckarklockan rycka in, inte för att väcka flugan utan för att ge nådastöten, smack sa det o flugan var ett minne blott. När bytet var nedlagt så började jag faktiskt gapflabba, vilken jävla tur, att kunna träffa flugan med BH.n, inte alla flugor som får en sådan behag(lig) död, he,he.
 
Så till idag, jag vaknade prick klockan 06.00, det kliade under min fot, det är inte kul, för när jag ska klia tillbaka så är jag så kittlig att det faktiskt är mer obehag att gör så. Jag vek tårna o försökte krafsa lite lätt där i stället, känns mindre kittligt när det sköts av tårna än av fingrarna, konstigt va? Men jag tror det beror på att tårna liksom hör hemma där i de regionerna o därför inte åsamkar samma kittlingsreaktion, ja inte fan vet jag, men där låg jag o krafsade med tårna när låret tyckte jag struntat i morgonstretchingen o satte sig på tvären med en vrålkramp. Jag for upp som  en oljad blixt o hoppade runt som en berusad indian på krigsstigen. Krampen släppte efter ett tag o jag insåg att jag lika gärna kunde bli uppe nu för vaken, det var jag efter denna dans. Efter att ha frukosterat o tvättat min lekamen så gav vi oss iväg, ja jag hade klätt mig oxå om någon undrar. Klockan var nu 06.50, det var så skönt ute vid denna tiden, fler som upptäckt det för det var ganska mycket folk ute o promenerade med sina fyrbenta vänner. Först mötte vi en svart kungspudel, den gick lös!!??? Jazper gillar inte pudlar, men han skötte sig bra ändå, duktig gosse. Så kom vi fram till fäladen, yihaaa, kofritt idag, vi steppade över färisten o gick ut mot Tvillinghusen, när vi nått fram till första gärdet så kom Kajsa Kavat med husse ikapp oss, hundarna lekte, inte mycket för nu började det bli varmt, men de var glada o vi stod o snackade ett tag. Kajsa med husse gick iväg då jag skulle spåra lite med Jazper, när vi höll på med det då....då upptäckte jag att hela koflocken gick nere vid dammen, ca 50 m. ner mot havskanten. Shit, vi får nog gå vidare innan de får syn på oss o kommer av nyfikenhet för att studera vad vi håller på med. Jag kopplade Jazper o vi gav oss iväg mot den bortre färisten, ja den är nog 500m bort, men vi satte av mot den. Efter ett litet tag hör jag ett MUUUUUUUU bakom oss, jag vänder mig med skräck i blicken o ser en kviga komma efter oss med bestämda steg.  Hon var brun med vitt huvud o såg inte snäll ut i blicken. Jag har aldrig gått så fort på fäladen, de som har gått där vet att där är väldigt stenigt o knutigt att gå, det fick till resultat att jag snubblade fram med vilt flaxande armar. Jazper tyckte matte var en riktig kul figur o började hoppa runt som om vi skulle leka leken " se så fumlig ut som möjligt o snubbla på utan att trilla", jag var så jävla rädd, funderade ett tag på att skrika på Kajsas husse som gick 200 m. längre fram, men jag var så torr i halsen att det säkert bara kommit ut ett "krax" så jag lät bli o koncentrerade mig i stället på var jag satte fötterna. Där, där framme såg ja så färisten, nu är vi snart framme o kommer i säkerhet. Väl uppe på den vänder jag mig om....inte en ko så långt ögat kunde se. Ah puuust, nu var jag genomsvettig o lite darrig i knäskålarna. Ingen behaglig promenad, men så kom vi ut på banvallen o då tog vi det lugnt på vägen hem. Jag skänkte då en liten tanke till flugan jag dödat kvällen innan o fick lite dåligt samvete, tänk hur den känt sig då en jätteBH kom o nockade den? Tur att inte kossor har någon BH för då vet jag inte om jag varit i livet nu. Ta det lugnt folks o akta er för jätte BH.ar o kossor.