Vi har undvikit skogen p.g.a av risk för ormmöte. Vi har alltså traskat på fäladen o banvallen mest hela sommaren, men jag har haft ett litet ormöga påkopplat ändå så vi inte skulle råka på en slingrande sak där. Igår gick vi så på fäladen, Jazper fick hoppa runt bland torvor o smådammar, spårade av hjärtats lust o hade jättekul, det var lite småkyligt då på morgonkulan o jag var hundra på att diverse slingrande saker intagit stenrösena som sin boning nu o höll sig där i väntan på solen. När vi så kom ut på banvallen o var på väg hem så susade Jazper förbi mig, gjorde en tvärnit o vände helt om, flög mot kanten o då jag tittade dit såg jag denna som nu Jazper var bara 1 meter från.
Jag fick bort Jazper därifrån på en blixtrande röd sekund, vågade själv ta mig fram o kolla, ah, det var en snok. Snoken var ganska slö o inte ett dugg rädd, tänk på att jag fotade med mobilen så jag fick krypa ganska nära inpå för att få denna bilden. Här snubblar man alltså över orm när man minst anar det. Jag tog en bild till, ännu närmre.
Fy bubblan vad modig jag var, men en naturfotograf får inte rädas de mest hemska varelser, he, he.
Nu är alltså ormblicken påkopplad igen, så känn er inte säkra för ormarna, de kryper o krälar där ni minst anar det trots det blivit svalare.
2 kommentarer:
Oj va modig du var! Jag skulle nog inte våga, även om det "bara" var en snok.
Förresten är du hemma imorron vid halv 5-tiden? Jag ska till H-borg och göra ultraljud på Lunas hjärta. Tänkte jag kunde svänga ut till Mölle en liten stund. :)
Maria: Ja jag kände mig ganska modig, är ganska mesig då det gäller ormar och spindlar.
Jo jag är hemma, så bara kom ni.
Skicka en kommentar