Jag, en Kejsare???

I dag på promenaden hade jag med mig staven, jag går med en stav av förklarliga skäl. Det är omöjligt att ha två stavar o en hund i flexikoppel på samma gång, därför endast en stav. Jo den är bra då jag går i skogen, där är stenigt o knutigt, blir lite hjälp till balansen som ofta är i obalans. Vi traskade iväg mot skogen, det var så skönt, solen sken o luften var kall o klar. Vi gick i skogskanten o jag nynnade på den där kända småtrevliga sången " Ut i skogen ska vi gå, skor o strumpor tar vi på...." Dessvärre har textförfattaren gjort ett stort misstag, SKOR, det borde bytas ut mot stövlar. Efter ca. 10 m såg mina dojjor ut så här.

Ja det var inte mycket att göra än att klafsa vidare, gående fotbad har väl alla varit med om. Tja, det var ganska behagligt efter ett tag när man vant sig vid vätan. När sen den förbannad hälsporren sa ifrån att vätan inte tilltalade honom/henne så började humöret att svikta. Jag ville gå en lång o härlig promenad med Jazper, staven o kameran så jag fick börja tänka positivt o därmed glömma smärtan. Jag tittade på staven, hmmm, de mäktiga männen i forntiden hade en lång käpp som gjorde dem ännu mera mäktiga o därmed höjde deras självförtroende till skyarna. Jag har min stav, jag har inte ont i foten, jag är bäst, självförtroendet är på topp. Jepp, så gick jag vidare o rablade för mig själv, jo det hjälpte faktiskt lite så jag rätade på ryggen ytterligare o längde stegen o kände mig så mäktig tills.....schlask. Jag konstaterade då att Kejsare o annat högt stående folk med käppar inte hade synfältsbortfall. Det hade aldrig funkat för då hade de garanterat råkat ut för det jag gjorde o då hade de inte längre varit härskare. Jag gick alltså där med huvudet högt, fel, fel, fel. Går man i snårskogen ska man inte ha huvudet högt, jag fick en stor gren i skallen o tillhörande kotte mitt i pannan. Ja där fick jag för att jag lekte Kejsare, håll dig på marken du ynkliga varelse ville nog naturen säga till mig. Jag löd o intog en lite hukande ställning o hoppades att grankottar o annat bråte inte skulle gå till anfall.

Vi kom hem utan vidare missöden o det var jag glad för, men säg den glädje som varar. När skorna åkt av så kan vem som helst gissa att sockorna inte var torra så jag skulle då byta strumpor. Nu bar jag mig ganska korkat åt, vilket inte alls är ovanligt, jag stod där o vinglade på ett ben för att dra av den första strumpan, det är inte lätt att få av en dyngvåt strumpa, den liksom suger fast i huden på foten. Varför jag inte satte mig ner, nä varför det när man kan vingla omkring som en yr gnu o nästan falla omkull, lite spänning i tillvaron är väl alltid skoj. Det var alltså en kamp att få av strumporna men till sist lyckades jag även med den bedriften. Så nu hade jag fått torrt på fötterna o skulle så kliva i torra brallor med, ja de andra var vid hemkomsten våta upp till knävecken. Normalt brukar det gå bra, men jag skulle straffas ytterligare för att ha lekt Kejsare, så när jag liksom skulle sprattla till med benet för att få upp byxorna över tjocka rumpan, då bar det sig inte bättre än att, smack, där satt fem tår i väggen, jag var kommen helt ur kurs, tre fot för närma väggen kan man kanske säga. Ont satan gjorde det, men det tog smärtan av hälsporren för ett tag. Nu var klockan bara 10.45 o jag hade redan fått en kraftig grankotts-smäll i pannan, smackat tårna i väggen, hur skulle denna dagen sluta. Ja, ja inte värt att gå o tänka på det. Så skulle Jazper ha sin mamsing, han får färskfoder nu o det är ju inget konstigt med det, om inte Totto hoppat upp på bordet då matskålen var full av slaskigt rått kött. Pjojjjng sa det då matskålen slog en volt med hjälp av Tottos två framfötter som landat på kanten. Upp o ner på golvet...JAAAZPER, kom o ät, din mat ligger över halva köksgolvet. Visst är det kul med djur, man har aldrig tråkigt. Jo då Jazper var hungrig o gjorde så  gott han kunde för att städa upp blodbadet i köket, men jag kände att jag nog var tvungen att tvätta golvet ytterligare då hundsavliv gör golvytan lite glättig o småslemmig. Kan ju innebära halkrisk en sådan här dag.

Ja sen lugnade det hela ner sig o jag gjorde vid till katterna o fåglarna, satte mig ner med en kopp o pustade ut, körde fingrarna genom luggen o kände på min lilla bula i pannan, då kände jag något mer, lite klibbigt. Tittade på fingrarna som var blodiga....HJÄLP, ring 112, jag är skadad. For in badrummet, lätt svimmelkantig, höll på att tuppa av då jag såg mig i spegeln, ja det gör jag normalt oxå, men nu var det inte bara rynkor o grått hår som mötte mig, det var även blod. Aj, aj, aj, nu gjorde det helt plötsligt jätteont i huvudet, jag förblöder!!! Jag började badda med vatten o sköljde rent, väntade mig ett gapande sår, kisade lite o tittade i spegeln. Inte ett dugg, bara lugg, inget sår, bara liten ynka bula. Jaha, det var blod från Jazpers voltande matskål som skvätt upp i huvudet på mig. Förbannad tur att jag inte ringde ambulansen, hade varit liiite pinsamt att åka till sjukhuset med hundmat i huvudet. Bestämde mig för att aldrig mer leka kejsare, inte ens Kejsarens nya kläder då jag byter om från våta byxor o strumpor, bäst att hålla sig till  rollen man blivit tilldelad.