torsdag 12 april 2012

Veterinärbesök

I går kväll var jag med Jazper till ögonspecialisten på "Din veterinär" på Väla. Stor tack till Annette som körde för oss. Bilresan gick över förväntan, Jazper spydde inte till allas vår lättnad, mest Annettes, men bilsätet kläddes in med filtar o handdukar plus att han var i sin transportbur så det var garderat för kräks, nåja det gick som sagt bra både dit och hem, skönt. Väl framme så tror jag att jag var mer nervös än Jazper, han tyckte nog endast det var lite spännande med alla nya dofter. Det första vi gjorde var att springa på en Irländs varghund, ja just det, Jazper fick då demonstrera sina röstresurser för hela Välaområdet, vilket säkert många inte uppskattade lika mycket som han själv. Väl inne i undersökningsrummet kunde han relaxa lite, så kom Veterinär Ida in, han hälsade o visade sin uppskattning, han trodde nog att hon skulle ta honom därifrån, men där fick han tji. Upp på undersökningsbordet, droppar i ögonen o lamporna släcktes, Ida tog på något på huvudet som gjorde att hon liknade Darth Vader´s syster fast i vit rock. Hon tittade o vände o vred på hans huvud, Jazper uppförde sig exemplariskt. Så tändes lamporna o trycket i ögonen mättes, det var ok. Hon tog sen små bomullstussar o släppte vid sidan om vänsterögat o framför, likadant på höger öga. Hmmm, har det börjat snöa undrade nog Jazper. Med denna metod konstaterade hon att hans syn på vänster öga inte fungerade åt vänster, däremot såg han framåt. Men hon sa att då hans pupill är så vidgad så innebär det att han ser allt i ett suddigt töcken, jepp sa jag då, jag vet för precis så har jag det med mitt vänsteröga, sådan Herre sådan hund kan man säga. Hon kollade även hjärta o lungor. Sen frågade hon om han kunde gäspa ordentligt, eh, sa jag, hurså, vaddå??? Ja, kan han gäspa o öppna munne fullt ut, jag hann inte svara förrän Jazper la upp ett vrålgäääääsp. Jepp det konstaterades alltså omgående att det funkade bra. Hon sa oxå att detta nu med hans begränsade seende kan orsaka en osäkerhet vilket jag redan märkt då folk går förbi vid hans vänstra sida, han har då skällt på dessa personer, ja nu vet jag varför. Hon sa  att detta med hans öga heter pupillmuskelatrofi, det innebär att muskeln som drar ihop pupillen är försvagad o därför förblir den helt utvidgad o ger då detta suddiga seende för honom. Hon sa till mig att vara uppmärksam på honom ang. hans beteende för övrigt, om han börjar vingla, snubbla, eller på annat sätt beter sig konstigt, för tyvärr, kan man inte helt utesluta att det är en tumör i hjärnan, usch!!!! Nu sa hon att det troligtvis inte är det, men man kan inte vara 100% utan att i så fall göra en magnetröntgen. När vi sen skulle lämna sjuksalen efter nästan 1 timme, så sa hon åter till mig att hålla kolla på detta med gäspandet, vad gör Jazper då, jo han gääääspar igen. Då kunde inte Ida hålla sig utan tar ett steg fram o kramar om honom och ger honom en lite puss i pannan. Ja sen var det att betala o åka hem med en ganska trött hund o en mycket trött matte. Tack än en gång Annette för att du ställer upp o kör för oss  dessa situationer, du är guld värd.
Skönt att vara hemma hos Totto igen.

onsdag 9 november 2011

Tjuvar och banditer.

Dramatisk afton i går. Grannen ringde föräldrarna o meddelade att det smög omkring två män i vår andra grannes trädgård. Polis larmades o grannen med besök i sin trädgård lufsade runt på sina ägor med batong i högsta hugg.  Polisen kom o meddelade då att de fått ännu ett "larm" från närliggande hus. Tyvärr kom de undan innan registreringsskylten sågs på bilen. Men vidare efterforskning skedde idag av biträdande informatör M. Svensson. Jag träffade på en som har sin rörelse, Krukmakeri, nedanför vårt. Hon bor alltså inte här utan  3 km. härifrån. Jag berättade om vad som hänt o då sa hon att det kommit en bil i rasande fart utanför deras hus o de bor längs en cykelväg (banvallen) där inga motorfordon får vistas, varken på dagen eller kväll/natt.  Tiden stämde så det kanske då varit bovarna som tagit banvallen som flyktväg då den blå/vita bilen gled in i byn. Idag då jag skulle få skjuts ner till Höganäs så kom polisbilen o stannade vid grannen som haft besök. En polisman steg ur o gick in i hans trädgård,  så skulle väl den körande polisen vända fordonet o körde då  sakta mot mig där jag stod o väntade på skjuts. Vad gör då den pålitliga sammhälssmedborgaren Maria, jo hon stegar ut i vägen o stoppar polisen.
Kan tala om att DET hade jag inte gjort för 10 år sedan, vet inte vad som hänt med mig.....blivit "gammal lägga sig i  kärring" kanske??  Hur som helst så berättade jag glatt om flyktvägen o om en gammal ödegård som ligger just längs banvallen, där har blivit ett tillhåll för busar. Nu var inte polisen så inne i geografin här ute på landsbygden så jag skulle förklara var denna ödegård låg. Jag viftade o pekade o gestikulerade hej vilt, tror polisen blev ganska imponerade av mina armrörelser o tyckte nog jag hade passat som "här är polisen som mitt i gatan står......" Hade jag haft blå täckjacka i stället för min röda hade nog även bilisterna trott vi fått en trafikpolis i byn. Polisen jag pratade med var iaf tacksam för alla uppgifter han fått. Hade jag varit 25 år yngre hade jag nog bjudit upp honom på kaffe o velat beskriva saker o ting mer ingående, han såg mycket bra ut. Ja nu får vi se vad som händer i kväll här i byn...vågar man gå kisserundan med Jazper???? Kanske man ska utmana ödet o hoppas snyggpolisen jobbar he,he. Ha det gott folks o se upp i mörkret för busar...eller inte, ring POLISEN :-))

söndag 16 oktober 2011

Resultatet av tandläkarbesök.

Inget fynd efter en gigantisk röntgen. Jag fick gå in i ett rum, där var en stor maskin, den hade en blå plupp jag skulle bita i, sen skulle jag le med hela munnen o stå still. Då surrade den där stora maskinen runt skallen på mig som en satellit i omloppsbanan kring jorden. Bilden fördes sedan över till tandläkarens dator. Mycket bra bild sa han, ja då är det den enda bra bild på mig som tagits sa jag, kan bero på att den var svart/vit o endast på tänderna med vidhängande rötter. Det konstaterades att det inte var någon inflammation där i rotsystemet, skönt. Han tog sen o stoppade in hela handen i munnen på mig, drog, rickade o knackade på alla tänderna, nä inget fynd då heller. Jag fick en ny tid o då skulle vi se om saker o ting bättrat sig...eller förvärrats. Som sagt jag lämnade  tandläkaren lika klok men 850:- fattigare, ja så kul hade jag den dagen.

onsdag 12 oktober 2011

Tandläkarbesök.

Ja det ska jag på i dag, inte alls kul. Jag var där för 1 månad sedan o lagade en bisse, då hade jag inte ont tanden men det fick jag efter lagningen, skumt. Vet inte om det utbrutit en tandläkarepedemi i byn, grannen ska oxå dit plus en annan jag mötte idag på promenaden. Vet inte vad som sker...kan man skylla detta oxå på vädret? Nåja, jag får väl se vad som skett i tanden efter lagningen, men jag frågade om det fanns garanti, jag fick ett mycket luddigt svar. Antingen berodde det på att hon blev förvånad över min fråga eller så satt hon med en tandpetare i munnen o det därför lät lite märkligt. Ja, jag får väl försöka förhandla fram något så jag slipper betala hela summan i alla fall. Nu tar jag inte upp detta med tandläkaren förrän han behandlat färdigt, man vill liksom inte komma på kant med en man som har en borr i munnen på en, kan bli förödande och smärtsamt.  Jag hör av mig om hur det hela avlöper i morgon....om jag inte hamnar på Facebook i stället, men håll ut, jag kommer tillbaka. Ha det gott folks o håll en tumme för mig idag vid 15.00-snåret.

tisdag 4 oktober 2011

Tips.

Gratis helnattspeeling, jepp det får man om man tillåter 1 st. hund med grus mellan tårna att ligga i sängen. Jag kände mig ovanligt len om benen i morse, inte helt fel. Har du ingen hund, gå då ut i skog o mark, samla lite grus i olika storlek o strö över lakanet...det blir samma verkan. Vill man ha snabbare resultat prova en o annan grankotte i grusmixen, det måste skynda på proceduren betydligt. Om inte annat lär du få en natt med grandoft i sängen, inte helt fel det heller. Sov gott o dröm sött:-))

söndag 2 oktober 2011

Nu är hösten här.....

....men jag måste erkänna att jag känner mig blåst. Inte för att det blåser precis utan mer för att vi haft sommarhetta. Jag tycker INTE om sommarhetta, jag har längtat till höstens klara lite krispiga luft o vad får man, jo sommarhetta. Nu får det vara nog, ska jag tvingas ta fram sommargarderoben igen för jag tror det är därför vi fått värmen åter, jag hängde undan sommarkläderna o vips så kom värmen. Nog om gnäll vad gäller värmen, nu är det inte så ofta jag är här inne o skriver, facebook, jag säger bara facebook, det tar all tid som är över då jag gjort det som ska göras. Inte klokt så fort man blir beroende av den sidan. Ska erkänna att det mest är spelen som drar, jag är speltokig!!!! Lite svårt nu att veta vad man ska skriva om, det har ju varit ett tag sedan jag var här inne som sagt. Sommar passerade inte obemärkt, den var fylld av snattrande sommargäster o turister, ingen plats att gå på i lugn o ro , usch vad det är jobbigt. Tyvärr har det flyttat in en jubelidiot med en stöddig hund oxå sedan sist jag skrev. Det är inte kul. Vi möter oftast detta ekipage med cykel på banvallen. Han kommer i full fart emot oss, hans hund visar varje tecken på anfall, men den är tyst....det är INTE Jazper. Han skriker ut sin avsky mot den o jag förstår honom för hade jag inte haft sunt förnuft, vilket jag vill tro att jag har, så hade jag gjort likadant mot hussen, skrikit alltså. Hunden stirrar rakt på oss, den sänker huvudet o svansen är hissad som en stridsflagga. Det ser inte den korkade hussen utan tror han vovsing är en ängel. Jag gör mitt bästa för att hålla Jazper under kontroll, men jag kan inte få honom att vara tyst. Då får jag olika kommentarer av idioten till husse som: Men snälla nån, snäll hund du har, huvudskakning o himlande med ögonen, m.m. Om jag blir förbannad...jepp!!! För ett tag sedan då jag hade följe med Bönan o hennes matte så mötte vi honom o hunden, eller jag vi såg honom komma så jag gick ut i åkern o kastade godis åt Jazper, det gick bra, de cyklade förbi o vi började gå tillbaka till vårt sällskap. Då stannar idioten o vänder cykeln o börjar cykla tillbaka, jag vände om o gick åter ut i åkern. Då tjoade Bönans matte att han vänt igen o cyklade utåt igen. Nåja, vi gick då upp på banvallen o fortsatte gå mot byn, efter ca 20 sekunder så kommer fanskapet, då har han vänt tillbaka igen!!!! Han gjorde säkert detta bara för att provocera. Ja resultatet blev en gapande Jazper o en förbannad Mia. Usch för sådana människor. Kollade upp om man var på facebook, o det var han. Detta är då en man på 68 år, kollade hans profilbild där han hade skägg som han har flätat, fullt med stora silverringar o ett hundhalsband med taggiga nitar runt sin hals????? Vi behöver INTE fler idioter i Mölle!!!!!! Var tog alla trevliga människor vägen?

söndag 19 juni 2011

Tyko.

Ni som är på facebook vet att min älskade katt Tyko är död. Han dog i min famn natten till Pingstafton. Jag kan inte förstå det, jag VILL inte förstå det. Han har inte varit sjuk utan allt var precis som vanligt. Han o Totto lekte som de brukade på kvällen när jag skulle göra mig iordning för sänggående. När jag lagt mig kom Tyko upp till mig i sängen som han alltid gjorde. Jag klappade honom som vanigt o vi snackade ett tag. Sen satte han sig på nattygsbordet, ja han brukade göra det för att sen ta ett "tigersprång" därifrån o ner på golvet för vidare bus. Han hoppade men det blev inget "vidare bus", han vrålade ut ett ångestmjau, jag hörde hur han liksom tumlade runt på golvet. Jag for upp o tände, då såg jag honom ligga på sidan o flämta. Min första tanke var att han brutit ett ben. Jag satte mig hos honom o tog honom upp i famnen, han flämtade korta andetag, tungan hängde ut ur munnen. Jag klappade honom, pratade med honom men jag såg att blicken var tom, så efter ett kort ögonblick så kom det sista andetaget o han dog i min famn. Jag fattade inte att han var död, han som bara 10 min. innan busat med Totto. Min älskade Tyko var död!!!!
Jag ville inte tro det utan la honom i en transportbur, ja Jazper ville buffa på honom hela tiden så för att han skulle få vara ifred gjorde jag så. Men jag stängde inte luckan för om han vaknade så skulle han kunna komma ut. Jag måste varit i ett chocktillstånd för jag kunde inte gråta. Jag satte på datorn o gick in på FB o skrev där att han dött, jag såg att min granne/väninna var vaken sms:ade henne om jag kunde ringa. Jag satt sen o snackade med Birgitta ca. 1 timme, fortfarande inga tårar, jag kunde inte fatta vad som hänt.  På morgonen, då, ja då när jag tittade på honom i transportburen då kom tårarna, då lossnade det. Som jag grät, där låg han min fine pojke, min vackra Tyko var stel o kall.
Jag ville få honom kremerad så jag ringde djursjukhuset i Helsingborg o frågade om de tog emot för kremering en Pingstafton, jo det gjorde de så Birgitta körde mig in, tack snälla för hjälpen. Det var så fint i rummet vi kom in i, de hade tänt ljus o det var dämpad belysning. Veterinären kom in, jo jag hade bett om att få honom dödförklarad. Ja visst var han död, det såg jag ju, men jag ville ändå att en veterinär skulle lysna så det inte fanns något hjärtljud, kanske han bara var avsvimmad, ja hoppet är det sista som överger en. Men tyvärr så hördes ingenting. Så kom de med lilla pappkistan som han skulle läggas i för kremeringen o då brast det....igen.  De kontaktar mig då urnan kommit, det skulle ta två -tre veckor. Många tycker nog att vaddå "det var bara en katt", men han var min katt, han var min kompis.  Älskade Tyko...du fattas mig.