Borttappad varning........

...mmmm, svårt att sätta rubrik i detta ärende. Men så här är det. Var på långpromenad i skogen idag, vi hade en härlig tur, solen höll på att gå upp o det var helt vindstilla, vad kan man mer begära. Där snifflade Jazper runt bland mossa o löv, återkommer till matte med fästingen "Inge" på örat, ja ,jag trodde inte jag såg rätt. Det är ju trots allt vinter o  1 minusgrad. Jag tog den där förvirrade saken mellan nyporna, men det var lite knivigt att hålla koll på fanskapet som hade en rackarns fart, jag hade svarta handskar på, inte lätt då att få  tag på en svart minisak som höll på att slå rekord i hundra meter "fästingmarsch", eller nå´t. Jag fibblade o fumlade med att försöka få tag om den, men jag tappade greppet. Där i skogens djup letade jag alltså efter en fästing, hade varit enklare att hitta en nål i en höstack faktiskt. Jag kollade på min jacka, på Jazper, ja om han dalat ner o landat på honom, jag tog av handskarna o synade dem ingående, inte ett enda spår kunde jag hitta. Så mycket enklare det hade varit om han nu haft en röd mössa o dito vantar på sig, ja men det var ju faktiskt kallt ute, han borde  inte vara utomhus så lättklädd.  Kanske han varit på lussevaka o glömt både mössa o vantar i nacken på en gammal räv, det är lätt att glömma saker i fyllan o villan .  När jag kom hem så kollade jag både mig själv o Jazper mer ingående, kanske han fäst sig vid oss o satt sig fast, men icke. Nu skickar jag alltså ut en varning, det kan finnas en borttappad, smått onykter fästing vid namn Inge bland löv o mossa på Kullaberg, närmare bestämt, mellan Ryhuset o Villa Solhäll, Mölle. Ingen hittelön utbetalas för Inge, för egentligen vill ingen ha Inge hemma hos sig.  

Tyko funderar.

Som det kan bli då man leker med bilderna i photoshop.

Här kommer Jazper ut ur garderoben...nä förlåt, tavlan ska det ju vara.

Här blev det ett lite lustigt Julkort, ja tänk vad man kan få till det. Här satt jag helt alena o skrattade som en tok...ja, som den tok-Mia jag är, he, he.

Största möjliga tyyyystnad.

Jo matte har blivit sjuk, förkyld så det stänker. Kan det vara svininfluensan??? Eller är det bara kultingsnuva, ja det vet vi inte. Hon skulle ha vaccinerats i går, men blev då förkyld i stället så då fick det vara  med vaccineringen. Nu tar vi alla det väääldigt lugnt, ja man måste visa hänsyn till sjuklingar. Så vi softar nu i soffor o fåtöljer... sängen är ju upptagen.

Kramar från Jazper, Tyko o Totto....matte hälsar .

Grått i dag oxå.

Inget vidare upplyftande väder, men så är det ju i Skåne om vintrarna nu för tiden. Hur som helst så tar man ju på sig ordentligt, ja, med halsduk o täckjacka med vidhängande huva. Kan ju bli kallt under promenaden då blåsten kan komma helt plötsligt, då blir det genast snäppet svalare. Vi traskade så iväg, bra påpälsade, både hund o matte, det var vindstilla i dag, tillhör ju ovanligheterna. Vi la promenadens första etapp i den gamla hästhagen, där är gräset inte avbetet på flera år så det är högt på sina ställen, på andra ligger det ner o där är det ganska hög "fallrisk" ja om man inte håller de där höga benlyften på plats. Höga benlyft i täckjacka är svettigt, sätter så klimakterie-svettningen oxå igång, ja då blir det överhettande varmt. Normalt fäller jag då ner huvan o ångan kan stiga uppåt skyarna. Nu, idag då vi gick där, började det regna, inte kul att bli våt om kalufsen så hättan fick stanna kvar som skydd. Men jag drog istället ner dragkedjan i jackan för att få lite svalka, det var en miss. När ångan steg upp inifrån jackan immade glasögonen helt igen, jag såg inte ett dugg. Har man sen flexikoppel i ena handen o en stav fastknäppt om den andra så har man inte många händer kvar att putsa glasögonen med. Där gick jag irrande o stapplande i det höga gräset med hopp om att Jazper skulle inta en ledarhunds skepnad o min stav ändrade färg från grå till vit, för här var blinstyret M. Svensson ute på promenad. 

Moppan piggelin igen.

Tänk vad penicillin kan göra susen Idag är Moppan sig lik igen, hon busar med brorsan sin o fräser på honnom när han blir för närgången, alltså när han vill putsa henne på pannan, surmoppa. Ja nu är det "bara" 9 dagar till jag ska bråka med henne för att få i henne penicillin-pillan, 2 ggr. om dagen som sig bör. Jo jag får nog allt hålla i den biten så inte gamla morsan blir biten, he, he. Men det gör jag så gärna bara hon blir helt återställd o sitt småsura gamla jag igen. Nu är vädret sig själv igen, blev lite orolig idag då solen sken, konstigt, brukar den ju inte göra. Men nu ösregnar det här o det känns tryggt. Man kan redan nu börja planera var man ska styra kosan i morgon vad gäller promenaden, gamla banvallen är nog torraste stället att sätta fötterna på. Gjorde en missbedömning härom dagen. Tog visserligen stövlarna på, så helt korkad var jag inte, jag höll mig alltså torr om fossingarna, men höll på att bli helt nerlerad om rumpan. Lerinpackning är nog så bra, men tror inte det gör någon större nytta då det är jeanstyg mellan hud o gyttja vilket hade blivit fallet i detta fallet. Ja det var glatt, inte skrattigt glatt utan halt glatt. Det bara kasade under stövelsulorna på mig, tack o lov för min stav, jag är en enstavsgångare nu för tiden, den hävde själva kaset o jag fick åter balansen o kunde ta mig torrskodd vidare på skogsstigen. Den är bra den där staven, den är stabil o den är pålitlig, ja om jag inte gör en tokig manöver o får den mellan fötterna o håler på att fälla mig själv. Händer visserligen inte ofta så oddsen är på "hålla mig på benen" sidan. Ja då står adventsstakarna i fönstren igen, tycker det känns som om jag plockade ner dem förra månaden, men enl. kalendern så är det faktiskt ett år sedan, inte klokt vad tiden går. Hur som helst så är det väl bäst att hänga med tiden så man inte hamnar utanför. Vackert o mysigt är det med alla ljus nu, både ute o inne, så en riktigt fin advent på er... kram från oss.

Moppelina dålig :-(

Föräldrarnas honkatt Moppan är dålig.Mor ringde upp till mig igår kväll o bad mig komma ner o kolla läget. Jag traskade ner med div. medikamenter. Hon kräktes o skrek, jag trodde förstoppning. Petade i henne kattmalt, det åt hon med frisk aptit. Skönt, bara att vänta o se om det blir resultat. Nu på f.m. var hon fortfarande "låg", jag bjöd messmör, jo, hon slickade i sig allt. Sen åt hon, men gick rakt ut i hallen o spydde. La sig på sidan o jamade hjärtskärande. Fan oxå, men enl. Mor hade hon bajsat. Konstigt???? Jag började känna på henne o då jag kom till svansroten fräste hon o skrek. Ja, jag ringde klart "vår" vette. Så nu har vi tid där 16.45. Håll en tumme eller två för lilla Moppan.