söndag 14 november 2010

En dag så grå, så grå........

....kall o rå.  Jag trodde faktiskt inte att det skulle bli kallt om öronen då jag lämnade mössan hemma idag. Det såg helt vindstilla ut här hemmifrån, men när jag kom ner mot fälade friskade vinden i o det blev genast kallt om öronen. Men det var inget att gräma sig över, bara att dra upp axlarna o traska vidare. Trist att man inte har bredare axlar så de täcker öronen då man drar upp dem, men det hade kanske sett galet ut då man inte fryser om öronen o har dem i nedstäppt läge...axlarna alltså inte öronen.
Hur som helst så hade jag iaf kameran med, inte för att den kan användas som öronmuff, men man får liksom tankarna på annat. Jag ställer in kamerablicken o slutar tänka på frusna öron o andra oväsentliga saker.
Vi traskade över på fäladen, som jag tror är kofri, inte helt hundra så jag tassar fram liiiite försiktigt o huvudet går som ett blåljus innan jag konstaterat att så långt ögat når är det iaf inga kossor. Jag släppte Jazper som hade mycket spring i benen, det var skönt att få sträcka ut... för honom, jag stod helt stilla o höll händerna för öronen. Det var riktigt kallt nu o om någon såg mig stå där ute på fäladen med händerna för öronen o en hund vilt springande runt mig, de har nog trott att jag var skvatt galen, eller att jag körde med en ny sorts motionsform. För jag vred mig runt efter Jazper, mest för att ha koll på  att han inte drog iväg efter en frusen kanin. Jag står alltså med händerna för öronen o vrider mig runt i lite cirkelformade rörelser o ett steg fram, ett åt sidan o ett bakåt. Ja, inte för att jag tror jag fick så mycket motion av dessa rörelser, men det kanske andra trodde o vips så har jag startat en ny gymparörelse som sprider sig snabbt på bygden. Nä nu får öronen frysa, måste ju fota lite oxå.
Synd detta foto blev suddigt, men hur ska det bli då man skakar av köld??

Hopp o skutt.

Trött hund, flås, pust, flås.

Lite effektfullt med spegelbilden i vattnet, hade jag nu ansträngt mig för att få till det så här, då hade det aldrig funkat, konstigt va? 

Jag svääävar, jag sväääävar.

Stencool hund.
Vi kom hem ganska frusna båda två o då var det gott med en varm kopp cacao, till mig inte till Jazper, han åt sin mat o kröp ner under täcket i mattes säng o vaknade lämpligt nog vid middagstid.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Ja, alltså jag läser dina bloggar. Alltid. Kanske inte alltid samma dag, men i alla fall.
Och nu kommenterar jag. Fast jag har inget att säga. Mer än att det är KALLT ute idag och jag ska snart gå en promis.
Vi hörs!
/Annette

Mia sa...

Annette: Kul att du ändå kommenterar, det blir inte mycket av det nu när alla hänger på Facebook, synd att bloggandet glöms bort.
Ja vi hörs :-)