måndag 6 december 2010

Glasögon.

Jag är så trött på dessa glasögon, två par måste jag ha o aldrig är de på rätt plats. Läsglasögonen är värst att hålla reda på, de kan befinna sig på alla möjlig o omöjliga ställen. Det värsta är att man måste använda hjärnan oxå...var hade jag dem sist, det gör ont o man blir trött av att tänka så intensivt o koncentrerat några längre stunder, vilket behövs i detta läge. Nu tycker jag dessutom att mina progressiva börjar klabba, har synen månne blivit sämre?? Det är så konstigt att det från ena dagen till den andra bara poff kan ändra sig. Men det är precis som med luggen, vaddå undrar ni. Jo man klipper luggen, den blir alltid lite för kort men så helt plötsligt är den perfekt i längd, men det varar bara ca två dagar sen är den för lång igen,så klipper jag, då blir den för kort, det är omöjligt att bara klippa 2 mm med kökssaxen, ja eller med någon sax för den delen. Det är likadant med glasögonen, inte för tat de blir för långa eller korta nä detta med att det från ena dagen till den andra ändrar sig, det tar tid att vänja sig vid de progressiva o så kommer det en period då det är perfekt men så kommer det, dimmigheten o yrseln o allmänt suddig blick,  både från insidan o utsidan. För nog måste det synas att man ser som en kratta. Kisar, vinklar på huvudet som en annan galen höna, hit o dit, upp o ner. Just nu befinner jag mig i läget: För lång lugg o suddig blick, inget vidare attt starta en ny vecka på.   Hoppas er vecka började bättre.








3 kommentarer:

Anonym sa...

Det är väl inte så enkelt att luggen hänger ner över ögonen???
Kram Faster

UllaJohanna sa...

Samma tanke slog mig :)!
Bäst att du kollar luggen INNAN du knallar iväg och slänger ut pengar på nya brillor ;)!

Kramen!!!

Anonym sa...

När jag väl insåg att jag behövde progressiva glasögon (det tog lååååång tid) inhandlade jag ett par. Dyra som attan, men det var ju nödvändigt. Sedan trodde jag att det var det; så var det gjort. Ha! Efter några år blev glasögonen sämre. (För tanken att min syn skulle ha ändrats föll mig inte in.) Till sist fick jag ta mig till en optiker som berättade att ... ja, du har väl redan gissat det. Min syn HADE förändrats. Så då var det bara att inhandla nya progressiva. Man kan ju tycka att har man gjort en stor investering en gång så ska det väl räcka. Men icke, sa Nicke. Så du får nog bita i det sura äpplet och masa dig iväg till Jarl.
Vi hörs!
/Annette